I dag nåddes vi av nyheten att den gamle nazistledaren Göran Assar Oredsson avlidit. Han lär inte saknas av någon utom övervintrade Hitlernostalgiker.
Det kan då vara värt att påminna om att Sveriges första kvinnliga partiledare var Görans fru Vera Oredsson som under åren 1975 till 1978 ”vikarierade” för sin make på posten som führer för deras Nordiska riksparti. Vera lär dock inte ta över efter Göran den här gången eftersom NRP lades ner förra året på grund av ledarskapets höga ålder.
Zakynthos, en av de joniska öarna, är i dag framförallt känt som ett naturskönt turistmål. Öarna i det joniska havet har emellertid en dramatisk historia och har genom åren invaderats av Rom, Byzans, den venetianska republiken, den napoleoniska Frankrike och Storbritannien (som upprättade Joniska Öarnas Förenta Stater) innan de slutligen gavs till Grekland. Under andra världskriget så togs öarna över av axelmakterna och hamnade under italienskt styre. Efter Italiens vapenstillestånd 1943 så ersattes de italienska styrkorna på de joniska öarna med tyska, så även på Zakynthos.
Det förekom aldrig några egentliga antisemitiska förföljelser i den italienska ockupationszonen, men detta ändrades dramatiskt när de tyska nazisterna kom till makten. Den nionde september 1943 tillkallade den nya tyske befälhavaren på Zakynthos, Berenz, öns borgmästare Loukas Karrer och krävde att få en lista över samtliga judiska öbor. Borgmästaren sökte upp biskopen Christostomos och tillsammans beslutade de sig för att vägra följa ordern. De sökte tillsammans upp Berenz och förklarade sitt beslut. När han insisterade så lämnade de över en lista, denna innehöll endast två namn: borgmästarens och biskopens.
Borgmästarens och biskopens tilltag skapade stor förvirring inom ockupationsmakten och under tiden lyckades man gömma undan alla öns judar hos kristna familjer uppe i bergen.
81 procent av Greklands judiska befolkning på ca 100 000 personer gick under i nazisternas koncentrationsläger. Alla Zakynthos 275 judar överlevde. Många av dem kom ändå att lämna ön för Israel eller Athen efter kriget.
När Zakhyntos drabbades av en svår jordbävning 1953 så kom den första båten med hjälpsändningar från Israel. Med den följde ett meddelande som förklarade att Zakhyntos judar aldrig skulle glömma sin borgmästare eller sin älskade biskop.
Även om Svenska Volleybollförbundet vill spåra sina anor till antikens Grekland och det gamla aztekväldet så uppfanns den moderna volleybollsporten 1895 av William G. Morgan, en instruktör inom den kristna ungdomsorganisationen KFUM (känd från den där låten) i Holyoke Massachusetts. Han ville skapa en inomhussport som skulle utgöra ett mindre våldsamt alternativ till basketen, en sport som uppfunnits bara fyra år tidigare och sexton kilometer bort i Springfield.
Till Sverige kom volleybollen för första gången på 1920-talet, antagligen genom svenska KFUM:s försorg. Men de som gjorde den verkliga insatsen för att introducera spelet i Sverige var faktiskt Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund.
De svenska ungkommunisterna hade antagligen lärt sig volleyboll på internationella möten och 1936 introducera de sporten med en artikelserie i sin tidning Stormklockan. Det var också SKU som gav ut den första svenska volleybollregelboken.
En annan viktig milstolpe i den svenska volleybollens historia är den uppvisningsmatch som Tyska demokratiska republikens landslag spelade i Stockholm 1960, samma år som de olika volleybollspelande föreningarna i landet slöt sig samman i Volleyalliansen.
Huden på näsan alstrar mer talg än någon annan del av människokroppen och denna talg, eller nasalt sebum, är oljigare än den från resten av kroppen. Nasalt sebum tros också vara extra rikt på skvalen (C30H50), ett organiskt ämne som bland annat används vid vaccinframställning och som drabbats av vaccinkonspirationsfoliehattarnas vrede.
På grund av sin lättillgänglighet och särskilda egenskaper har näsfettet därför använts till att polera allt ifrån teleskoplinser till pipor och repade CD-skivor. Redan på 400-talet f v t gnuggade feniciska och persiska handelsmän sina mynt mot näsan för att få dem att skina, en tradition som i dag fortsätts av vissa numismatiker.
Nasalt sebum har också en roll i musiken där den använts av skotska säckpipeblåsare och som ett smörjmedel för banjospelare.
I oktober 1973 avgick USA:s vicepresident, Vietnamkrigets hårdföre försvarare Spiro Agnew, efter att han anklagats för korruption under sin period som guvernör i Maryland och fällts för skattebrott. President Nixon tvingades då använda sig av det tjugofemte konstitutionstillägget och utse en ny vicepresident. Den enda kandidat som kongressen kunde acceptera var den populäre ledamoten av representanthuset från Grand Rapids i Michigan, Gerald Ford. Den 6 december svors Ford in.
Hans period som vicepresident blev dock kort. Redan i augusti nästa år tvingades Nixon att avgå när hans inblandning i Watergateskandalen avslöjats och Ford fick nu överta presidentämbetet. Denna succession saknar all motsvarighet i amerikansk historia, Ford hade ju varken valts till vicepresident eller president av den amerikanska folket.
Men ännu märkligare är kanske frågan om president Fords identitet. Han föddes nämligen som Leslie Lynch King, Jr, son till Leslie Lynch King, Sr, och Dorothy Ayer Gardner. Men bara sexton dagar efter födseln så lämnade Dorothy sin alkoholiserade make och tog med sig lille Leslie till sin familj. Den utlösande faktorn skall ha varit att den våldsamme King Senior hotat henne och den nyfödde med en kökskniv.
Tre år senare gifte Dorothy om sig med färghandlaren Gerald Rudolff Ford. Paret började helt enkelt kalla lille Leslie för Gerald Rudolff Ford, Jr. Först som sjutonåring blev han varse sin verkliga bakgrund och sitt riktiga namn. Även om han samma år mötte sin biologiske far som besökte restaurangen där han arbetade och sedan hade viss kontakt med honom så fortsatte han att uppfatta Ford som sin verklige far och bytte därför som 22-åring även officiellt namn till Gerald Rudolph Ford, med en amerikaniserad stavning av mellannamnet.
Det trodde i alla fall en ung man som 2007 på ettårsdagen av den serbiske presidenten och krigsförbrytarens död bröt sig in i hans gravvalv och drev en påle av hagtorn genom hjärtat på honom.
Med tanke på att vampyrjägaren var medlem av OTPOR, den ungdomsrörelse som bidrog till att störta Milošević, så är det väl fullt möjligt att det snarare var frågan om ett politiskt ställningstagande än en verklig rädsla för att den forne presidenten skulle återvända från de döda för att suga de levandes blod.
Eller så är det vad de vill att vi ska tro…
Sigismund ”Sigmund” Schlomo Freud var en rätt speciell person med många ovanliga idéer. En del av dessa var med all sannolikhet genialiska, en del var… bara ovanliga.
Bland alla Sigmunds skrifter så intar antagligen Das Unbehagen in der Kultur, ”Vi vantrivs i kulturen”, tätplatsen bland de allra märkligaste. Denna korta text försöker diagnostisera människans känsla av alienation och ångest som framspringer ur själva samhällslivet. För att göra detta så ägnas en stor del av texten åt att försöka förklara hur civilisationen och kulturen vuxit fram. Freud för här ett ganska märkligt resonemang som vill göra Oidipuskomplexets fadersmord till en verklig historisk händelse i mänsklighetens gryning, där grupper av ”bröder” dödade flockens alfahanne, ”fadern”. Ångesten över detta fadersmord skall både ha skapat tron på gudar, vilka är himmelska projektioner av den döde fadern, och den samhälleliga moralen och den internaliserade moralen, överjaget, vars syfte är att se till så att fadersmordet inte kan återupprepas.
Detta är ju både intressanta och jättekonstiga spekulationer. Men det finns i en av textens fotnoter en ännu märkligare idé om hur kulturen skapades, vilket har att göra med hur elden tämjdes.
Freud menar att när urtidsmannen stötte på eld så kände han ett enormt behov av att utsläcka den genom att urinera på den. Själva akten att urinera på eld skall ha lett till sexuell njutning (det är alltså Freud som påstår detta… inte jag). Eldkissandet var ”en lustupplevelse av manlig potens i homosexuell tävlan”.
Den man som först lyckades tämja sin lust att urinera var också först med att tämja elden. Detta speglar en väldigt central tankegång i Freuds kultursyn, civilisationens främsta kännemärke är att den tvingar oss att undertrycka sexuella och aggressiva drifter.
När männen väl lyckats tämja sin nödighet, och därigenom också elden, så lämnade de över elden i kvinnornas vård. Kvinnan var nämligen av sin ”anatomiska byggnad” förhindrad från att utsläcka elden med urin. I sådana fall kan man ju tycka att det vore logiskt om det var kvinnorna som först tämjde elden, eftersom de inte behöver undertrycka någon ”lustupplevelse av manlig potens i homosexuell tävlan”. Men för Freud är det självklart att kvinnorna inte kan ha haft någon aktiv roll i kulturens framväxt.
Jo, en viktig upptäckt gav han faktiskt kvinnorna cred för när han några år efter Das Unbehagen in der Kultur föreläste om femininitet. Han hävdade då att det var kvinnorna som uppfann vävningen efter att först ha flätat ihop sitt könshår. Detta enda bidrag till civilisationen ägnade de sig åt eftersom de ville dölja att de till skillnad från mannen saknade en penis.
På något sätt känns det som att Freud borde ha tänkt efter lite innan han bara drog fram en massa teorier ur röven.
Hej du som kom hit genom att googla ”johan persson ecce homo”. Hör av dig!
När första världskriget bröt ut så insisterade den grekiske kungen Konstantin I, som var gift med den tyske kejsarens syster Sofie av Preussen, på att Grekland skulle förhålla sig neutralt. I opposition mot honom stod den liberale premiärministern Elefthérios Kyriákou Venizélos (ett helt vanligt namn) som ville ansluta landet till trippelententen.
Kungen och hans anhängare hindrade Venizélos från att genomdriva en allians med britterna i parlamentet vilket fick honom att avgå och nyval utlystes i juni 1915. Liberalerna vann valet och Venizélos återkom som premiärminister men kungen vägrade att godkänna den nya regeringen. När Bulgarien, som nu slutit upp på centralmakternas sida, i oktober samma år attackerade Serbien, som stod på de allierades sida, så tillät Venizélos brittiska och franska trupper att landstiga i norra Grekland och lyckades med liten marginal få igenom en krigsförklaring mot Bulgarien. Kung Konstantin reagerade då genom att utnyttja sin konstitutionella rätt att upplösa parlamentet och utlyste ånyo nyval. Detta val bojkottades av liberalerna och en kungatrogen högerregering tillsattes.
Ententens trupper i norra Grekland fungerade nu i praktiken som en ockupationsmakt, även om de kommit dit med den avsatte premiärministerns tillåtelse. I Thessaloniki, där även den serbiska exilregeringen upprättats, grundade ledande liberaler en motståndsgrupp mot den monarkistiska regeringen och började söka kontakt med officerare som var ententvänliga. I augusti 1916 ledde denna ”Revolutionära kommittén för nationellt försvar” en resning som fick kontrollen över norra Grekland och upprättade en ny regering med säte i Thessaloniki under ledning av Elefthérios Venizélos. Den nya regeringen erkändes snart av de allierade samtidigt som den förklarade krig mot centralmakterna.
De allierade utövade påtryckningar mot den monarkistiska regeringen i Athen för att hela Grekland skulle sluta upp i kriget. I oktober 1916 tvingades regeringen att överlämna den grekiska flottan i de allierades händer. I december landsattes 3 000 franska marinkårssoldater i Athens hamnstad Pireus. De attackerades då av den rojalistiska milisgruppen ”Reservisterna”, som leddes av Greklands framtide fascistdiktator Ioannis Metaxas och tvingades dra sig tillbaka. Även om det är omdiskuterat så sägs det att fransmännen fick stöd av athenska Venizélos-anhängare, vilket ledde till att kända liberaler och Venizélos-män attackerades och 35 dödades. De allierade satte då upp en flottblockad av Grekland som varade i 106 dagar och i juni 1917 hotade de att bomba Athen om inte kung Konstantin I lämnade staden.
Kungen tvingades ge med sig, abdikerade och flydde till Schweiz. Med honom följde också kronprinsen George II som ansågs vara tyskvän. I stället så togs tronen över av Alexander I, Konstantins näst äldste son som var anhängare av ett Storgrekland som skulle omfatta områden dominerade av etniska greker som låg under osmanskt styre, vilket gjorde honom mer vänligt inställd till ententen. Elefthérios Venizélos blev nu premiärminister för det återförenade Grekland som slöt upp i kriget mot centralmakterna. Den unge Alexander befann sig helt under premiärministerns kontroll. Endast en gång vägrade han lyda, i november 1919 när han rymde för att gifta sig med Aspasia Manos, en ofrälse dotter till en överste.
När freden mellan ententen och det osmanska riket slöts 1920 så fick grekerna stora områden i nuvarande Turkiet men de fortsatte sin kampanj för att gripa ännu större landvinningar. Den unge kungen kunde känna sig nöjd. Men hans lycka skulle inte bli långvarig.
Den andra oktober 1920 promenerade han med en hund i den kungliga trädgården, en park i centrala Athen, då hunden plötsligt attackerades av en apa. Kungen försökte försvara sitt husdjur med en käpp och blev då biten. En annan apa blandade sig i kampen och lyckades även den bita kungen. Såren infekterades, kungen blev svårt sjuk och avled den 25 oktober av blodförgiftning.
I november hölls parlamentsval vilket till mångas förvåning Venizélos och liberalerna förlorade till den högeropposition som enats bakom den kände konservative ledaren Dimitrios Gounaris. Högerregeringen låt hålla en folkomröstning om att låta kung Konstantin I återvända till tronen, nära 99 procent av de deltagande grekerna röstade ja. Detta var inte populärt hos de allierade som drog tillbaks sitt stöd till Grekland.
Den återkomne konungen började rensa armén på Venizélos-trogna officerare, varav vissa avgick frivilligt i protest mot nyordningen. Den grekiska armén som marscherade mot Ankara förlorade stora delar av sin ledning. Kriget vände nu till en katastrof för grekerna som slogs tillbaks av de turkiska nationalisterna under ledning av Mustafa Kemal. En kvarts miljon militärer och civila dödades. Churchill skrev senare att dessa 250 000 människors död orsakades av ett apbett.
Sakupplysningen finns nu också som microblogg via Twitter. Genom microbloggen kommer ni att få kortare upplysningar, nyheter och intressanta länkar. Ni kommer att kunna läsa kvittrandena i den högra spalten här på bloggen och förhoppningsvis också på vår Facebooksida.
Vi hoppas naturligtvis att alla ni som har möjlighet också väljer att bli followers på twitter av http://twitter.com/Sakupplysningen