Sakupplysningen

Blogg

  • Glödlampan som krossade en myndighet

    Glödlampan som krossade en myndighet
    Glödlampan som krossade en myndighet

    Stängselnämnden är en av det moderna Sveriges löjligaste myndigheter. Nämnden, som inrättades 1976, hade ansvar för att avgöra tvister mellan kommuner och järnvägsbolag angående stängsel längs järnvägens sträckning. Ett enda ärende behandlades, 1977. Den 1 januari 2009 avvecklades nämnden, och dess arbetsuppgifter övertogs av Transportstyrelsen.

    Mindre känt är att regeringen slutade utse ordförande 2003, vilket ledde till att den sittande ordföranden Gunnel Wennberg fortsatte arbetet (och erhöll arvode) utan något formellt förordnande. Utan ett formellt förordnade kunde nämnden egentligen inte fatta några formella beslut, vilket inte var något problem – tills en mystisk organisation krävde formellt beslut beträffande utlämnande av allmän handling. Denna allmänna handling var en glödlampa. Organisationens insisterade ledde till att Wennberg skickade hela myndigheten – i form av en pärm plus glödlampan – till Näringsdepartementet och avsade sig sitt uppdrag. Vid det påföljande årsskiftet avvecklades nämnden.

    Sakupplysningen kan nu presentera en exklusiv intervju med en av personerna bakom organisationen som krossade en myndighet.

    Sakupplysningen: Så, hur känns det att egenhändigt ha krossat en myndighet?

    Talesperson för Bjornpartiet: Krossat och krossat. Det enda vi gjort är att såsom politisk minoritetsrörelse visa att myndigheterna redan är fragila som de är. Här har regeringen – såväl den lila som den blåa – uppenbarligen arvoderat en person som inte hade något formellt uppdrag, för meningslösa arbetsuppgifter i en inaktiv myndighet. Det känns för oss bra att ha exponerat bristerna i statsförvaltningen på detta sätt.

    S:Kan du berätta mer om organisationen som står bakom, Bjornpartiet?

    B: Bjornpartiet är ett parti som inte finns på höger-/vänsterskalan, som vill minska behovet av teocentrerad religion och traditionella normer, och göra människor så progressiva och innovativa som möjligt. I kritiken mot det grundlöst etablerade ingår givetvis kritik mot myndigheter. Ingen auktoritet bör accepteras utan goda skäl, även om auktoriteter inte är onda i sig.

    S: Hur kom ni på idén?

    B: En av våra medarbetare försökte själv bli förordnad till ledamot av nämnden, men nämnden sade sig inte ha några arbetsuppgifter för medarbetaren. Vi forskade därför i nämndens historia och uppbyggnad, och fann, förvånande nog, att nämnden saknade ledamöter, och endast hade en ”ordförande” som inte ens var förordnad av regeringen. Som beskyddare av den offentliga sektorn ville vi ingripa mot detta.

    S: Wikipedia-artikeln talar om ”allmänna handlingar” som begärdes ut. Vad var det för handlingar?

    B: En viss Filip hade uppenbarligen godkänt, förordnat om eller själv ombesörjt skickande av en glödlampa med text på, till nämnden. Detta framgick av nämndens svar på frågor om allmänna handlingar som fanns hos nämnden. Vi erhöll en avskrift av texten på lampan, men ville av nyfikenhet ha kopior av själva lampan, något ”ordföranden” inte verkade anse sig kunna lämna oss.

    S: Är ni nöjda med hur det hela förlöpte, att Transportstyrelsen numera har tagit över Stängselnämndens uppgifter?

    B: Det är nog faktiskt någonting vi sörjer, åtminstone delvis. Hade nämnden inte kostat skattebetalarna någonting hade den nog gärna kunnat få finnas kvar som konstruktion, och ledamöter tillsatts om det behövdes. Det var ju lite vemodigt att Tore Landahls och andras arbete nu plötsligt gjordes om intet efter lite mer än trettio år.

    S: Har ni några konkreta tips till andra aspirerande rättshaverister?

    B: Vi vill inte hävda att vi är rättshaverister. Detta ord har så negativ klang. Rätten havererar inte genom det vi gör, utan det är endast orätten som havererar. En nämnd utan ordförande upphörde, och skattebetalarna besparades några tusen. Detta kan inte kallas rättshaveri. Vad vi däremot gjort är att testa den gällande rätten, något som kan vara bra och konstruktivt. Finn lagar! Se hur de bör kunna tillämpas! Se till att de tillämpas! Rösta på ”BJORN, Torgny Pihl” i kommunvalet i Linköping! Möjligheterna är många.

    S: Då tackar Sakupplysningen för intervjun! Vill du säga några avslutande ord?

    B: Var nyfiken. Lita inte på att överheten gör rätt. Testa, men gör aldrig sådant du vet är fel.

  • Våra allra sämsta påvar: Johannes XII

    Johannes XII, inte en så bra påve

    Påven Johannes XII föddes som Octavianus omkring år 937. Hans far var senatorn Alberik II och hans farmor var Marozia, en av de kvinnor som sägs ha kontrollerat påvedömet under pornokratin. Alberik störtade sin mor från makten i Rom och innan han dog 954 så lyckades han få den romerska adeln att svära på att göra hans arvtagare till påve. När den sittande påven, Agapetus II, dog året därpå var Octavianus alltså bara arton år.

    Att utse någon som inte ens skulle få handla på Systembolaget till Jesu vikarie på jorden kan ju verka som en dålig idé. Det var det också. Ifall vittnesmålen är sanningsenliga så verkar Johannes XII ha spårat fullständigt.

    Han hade flera sexuella relationer, bland annat med sin egen niece. Han vigde biskopar mot betalning, bland annat en tioåring (om en artonåring inte bör vara påve så skall en tioåring verkligen inte ha ett sådant ansvar). Han vigde en diakon i ett häststall. Han gjorde sin biktfader blind och han dödade en subdiakon efter att han låtit kastrera honom. Han åkallade hedniska gudar för att få tur i tärning och han skålade för djävulen. Och han gjorde inte korstecknet (vilket nog var droppen som fick bägaren att rinna över).

    För att hålla sig kvar vid makten så tvingades han att alliera sig med Otto I, tyskarnas och langobardernas kung, som han utsåg till kejsare av det Tysk-romerska riket. Men när Otto I lämnat Rom för att bekriga deras gemensamme fiende Berengar II av Italien så började påven konspirera mot kejsaren med bysantinerna och ungrarna. Otto I fick dock nys om planerna och efter att han besegrat Berengar II så återvände han till Rom och sammankallade en synod av 50 biskopar som lät avsätta Johannes XII (som befann sig på flykten) och tillsatte stadens chefsnotarie som ny påve.

    När Otto I lämnat Rom så återvände Johannes XII i spetsen för en stor här och intog staden. Innan kejsaren han återvända för att avsätta honom avled emellertid Johannes XII, enligt vissa så blev han ihjälslagen av maken till en kvinna som han förlustat sig med.

    Om det är något som denna historia kan lära oss är det väl att man inte bör utse tonåringar till världens mäktigaste ämbete, och att åldersgränsen på Systembolaget absolut inte bör sänkas till 18 år.

  • Kan folkmusik rädda liv?

    En av den kanadensiske folksångaren Stan Rogers mest älskade låtar är The Mary Ellen Carter. Titelns skepp går i kvav utanför Newfoundland trots besättningens försök att rädda henne. Skeppsägarna inkasserar försäkringspremien och försvinner men hos besättningen uppstår en fix idé om att bärga skeppet. Det svåra projektet framstår som en metafor för alla undertryckta och nedslagna människors strävan efter upprättelse. Och den har en trevlig melodi.

    Den tolfte februari 1983 sjönk Marine Electric, ett lastfartyg som gick med kol mellan Virginia och Massachusett, i den värsta stormen på 40 år  utanför Virginias kust. En utredning visade att rederiet Marine Transport Line som ägde skeppet hade förfalskat inspektionsrapporter och intyg på att Marine Electric var sjövärdig. Debaclet kom bland annat att skyllas på att kustbevakningen outsourcat fartygsinspektioner till American Bureau of Shipping, en privat organisation vars inspektionskostnader bekostades direkt av redarna.

    Av besättningens 34 medlemmar så drunknade 31. En av de tre som överlevde var styrmannen Robert ”Bob” Cusick som kom att flyta hela natten fastklamrad vid en halvt uppblåst livbåt. I det iskall vattnet drabbades Cusick av hypotermi och han var på god väg att ge upp när han kom att tänka på sången om The Mary Ellen Carter och började sjunga den. Snart kämpade han för att hålla huvudet ovanför vattnet samtidigt som han skrek refrängens ord ”rise again, rise again!”. När morgonen kom så räddades han av en helikopter från kustbevakningen.

    Cusick skrev till Stan Rogers och berättade sången hade räddat livet på honom och Stan bjöd in honom till en konsert.

    Tyvärr skulle det visa sig vara en av Stans sista spelningar någonsin. Bara 33 år gammal omkom han själv i en katastrof när Air Canada Flight 797 tvingades nödlanda i Cincinatti efter rökutveckling ombord. När dörrarna öppnades så strömmade syre in och en våldsam brand bröt ut. Stan Rogers och 22 andra passagerare omkom.

    Stan Rogers är fortfarande djupt saknad av alla som älskar bra folkmusik. Varje år sedan Stans död så avslutas den stora folkmusikfestivalen i Winnipeg med att deltagarna sjunger The Mary Ellen Carter.

    Rise again, rise again—though your heart it be broken
    Or life about to end.
    No matter what you’ve lost, be it a home, a love, a friend,
    Like the Mary Ellen Carter, rise again.

    Videon nedan inleds med en intervju med styrman Robert ”Bob” Cusick och därefter följer en liveinspelning där Stan Rogers framför The Mary Ellen Carter.

  • Varför doftar världen så ljuvt efter regn?

    Aldrig är skogen lycklig som nu i sol och regn,
    aldrig så överflödande av fin lukt och glitter,
    aldrig så lekfullt tröstande — mig når den bara inte,
    fast jag söker och ber.  Min smärta är för bitter.

    Drick, mina ögon, guldljus som inte jag själv ser.
    Andas djupt, mina lungor, den våta mossans ånga.
    Jag är en död sten.  Glöm mig, lev för er,
    samla i gömda kamrar allt ni lyckas fånga.

    Oåtkomligt det rum, där dagens skörd ska mogna
    mjuk av skimmer och doft och sus.  När stunden är inne
    spränger en tätnad prakt sitt gömsle.  Över mig störtar
    friskt och vilt som ett vattenfall ett smärtans minne.

    – Karin Boye

     Alla känner vi väl till den berusande doft som hela världen tycks avge efter ett regn. Precis som doften av nyklippt gräs och solvarm hud signalerar sommar för mig så förknippar jag regndoften med både våren och den tidiga hösten. Men vad skapar egentligen denna sensation?

    Det visar sig att det är jordlevande bakterier som ligger bakom det hela. Närmare bestämt är det de sporer som bakterier av släktet aktinomyceter utsöndrar när jorden är torr och som virvlar upp från marken och förs runt av den fuktiga luften när det regnar som vi känner lukten av. Det är faktiskt aktinomyceterna och andra bakterier som ligger bakom det ämne som ger jord dess typiskt ”jordiga” doft. Även detta ämne, geosmin, bidrar till doften av regn.

    John Keats sägs ju ha förbannat Newton för att han berövat regnbågen dess skönhet genom att förklara den. Så, kära läsare, har jag nu berövat er njutningen i ett tidigt vårregn genom att förklara att det är bakterisporer som kittlar era näsgångar. Personligen tror jag inte det. För mig har aldrig kunskapen gjort världen mindre eller fulare. Tvärtom, ju mer jag lär mig ju mer fascinerad blir jag av den förunderliga och komplexa värld jag har fått förmånen att leva i. Och detta är en av Sakupplysningens grundläggande drivkrafter; förundran inför världens mysterier och en övertygelse om att de går att förstå.

  • Dagens tips #5

    Vad skall tjejer med synfel tänka på?

    Glasögon kläda högst få damer. Den dam, som behöver ögonförstärkning, tillrådes att begagna pincenez. Numera finnas sådana lämpliga för alla näsor, åtminstone hos de större optikerna.

    Dagens tips är hämtat från Johan Lindström Saxons ”Umgängeskonst – Levnadskonst”

  • Pornokratin

    Av alla upptänkbara statsskick så är antagligen pornokratin ett av de märkligaste. Eller okej, pornokratin är egentligen inte ett statsskick utan ett namn som protestantiska teologer på 1800-talet gav åt den period i påvedömets historia som på latin kallas saeculum obscurum, den mörka tidsåldern.

    Pornokrati kommer från grekiskans porne kratos, bokstavligt talat ”horstyre”, och syftar på den period under början av 900-talet då påvarna anses ha kontrollerats av lösaktiga kvinnor, framförallt Theodora, hustrun till greve Theophylact av Tusculum, och hennes släktingar, framförallt hennes dotter Marozia.

    Och även om Sergius III är den ende påve som (mig veterligen) både beordrat mordet på en annan påve och blivit far till en utomäktenskaplig son som själv senare blev påve så är pornokratins tolv påvar inte ens i närheten av att vara våra allra sämsta påvar, vilket vi kommer att se i en ny artikelserie här på Sakupplysningen.

  • Posadisterna – vänsterns raëlianer

    Vad är grejen med trotskister och rymden? Den kände skotske science fiction-författaren Ken MacLeod är trotskist. En av Sveriges största trottebloggare, Anders Svensson från Socialistiska Partiet, har tidigare haft en sci-fi-blogg. Men få har tagit science fiction-vurmandet så långt som J. Posadas, eller Homero Rómulo Cristalli Frasnelli som var hans egentliga namn. För denne argentinske skomakare kom UFO-tro och andra science fiction-idéer att bli en bärande del i hans hemsnickrade variant av trotskismen, posadismen.

    Till att börja med verkar Posadas ha varit en rätt ordinär trotskist som under 1940-talet var ledare för Fjärde Internationalens Latinamerikabyrå. Konstigheterna börjar först efter att internationalen splittrats 1953, då Posadas följde med pabloisterna. Han kom dock snart i konflikt med den nya internationalens ledning, bland annat på grund utav hans något udda uppfattning om krig. Detta var mitt under det kalla kriget och pabloisterna trodde att ett tredje världskrig var mer eller mindre oundvikligt. Men Posadas gick längre än så. Han tyckte att ett kärnvapenkrig mellan världens supermakter skulle vara typ det bästa som kunde hända, eftersom det skulle utplåna kapitalismen och stalinismen samtidigt som det röjde vägen för en världsrevolution. 1962 lämnade Posadas och hans anhängare pabloisterna och skapade Posadistiska Fjärde Internationalen. Vid den konstituerande kongressen så slog man fast att ett atomkrig som skulle utplåna halva mänskligheten var oundvikligt, men att det inte skulle stoppa kommunismen.

    Kuba var ett av de få länder där posadismen var stark. Under revolutionen 1959 hade Posadas-anhängare kämpat tillsammans med Castros och Guevaras 26 juli-rörelse och efter splittringen 1962 blev posadisterna den enda trotskistiska international som var representerad på ön. Med tanke på posadisternas apokalyptiska drömmar så var det kanske inte så konstigt att de kubanska trottarna försökte hetsa fram ett angrepp mot den amerikanska militärbasen på Guantanamo (även om detta är omdebatterat). De kubanska trotskisterna i Partido Obrero Revolucionario (Trotskista) kom att undertryckas av det gamla kubanska kommunistpartiet, med den revolutionära regeringens goda minne.

    Under 1970-talet blev Posadas och hans international allt mer intresserade av Sovjetunionens och Kinas kärnvapenprogram och deras tidningar fylldes av artiklar om ”arbetarbomber” med rubriker av typen: “WE SALUTE THE LAUNCHING OF THE CHINESE MISSILE WITH AN ATOMIC WARHEAD, AS A GREAT SCIENTIFIC ADVANCE OF THE WORKERS’ STATE AND A GREAT ENCOURAGEMENT TO THE WORLD MASSES.” (Jo, autist-leninister skriver sådana rubriker). Posadas argumenterade för att Sovjetunionen och Kina borde slå till först och avfyra sina kärnvapen mot USA. Ur intresset för de realsocialistiska staternas kärnvapenutveckling föddes också en fascination för deras rymdprogram.

    Redan 1968 började Posadas spekulera kring UFO:n som eventuella besökare från främmande planeter. Han var övertygad om att endast en civilisation som uppnått kommunismen skulle klara av färdas mellan solsystemen. Att utomjordingarna inte stannade någon längre stund berodde på att de var ointresserade av kapitalismen och stalinismen. Vi människor borde försöka få kontakt med de utomjordiska kommunisterna och be dem att hjälpa oss styra upp en revolution. Posadisternas franska sektion förklarade att marxister måste ”utveckla förmågan att organisera alla möjliga krafter, inklusive utomjordiska om de existerar, för att uppnå kommunismen”.

    Vid denna tid verkar Posadas ha ballat ur fullständigt. Förutom att UFO:n var besökare från kommunistiska planeter så trodde han bland annat att elefanter lever i 260 år. Han blev också intresserad av sovjetiska experiment med vattenfödelse och kommunikation med delfiner (vad fan Sovjet, hippies om några skall väl sitta i Gulag, inte få en forskningsbudget). Efter J. Posadas död 1981 så rasade hans rörelse samman men de få kvarvarande anhängarna fortsatte att upprätthålla hans kombination av ortodox trotskism och new age-flum.

  • Den mongoliska dödsmasken

    Den mongoliska dödsmasken, eller olgoi-khorkhoi – ”tjocktarmsmasken” vilket är dess mongoliska namn, är en mytomspunnen varelse som sägs leva i Gobiöknens otillgängliga delar.

    Beskrivningen av dödsmasken skulle kunna vara hämtad från någon av Dungeon & Dragons monsterböcker. Den sägs vara en halvmeter till en och en halv meter lång, blodröd och tjock med ett utseende som liknar en kos tjocktarm. Enligt legenden så kan den spotta svavelsyra, döda på avstånd med elektriska stötar och utsöndra ett gift vars blotta beröring dödar.

    De finns de som tror att olgoi-khorkhoi är ättlingar till någon typ av elektriska ålar som levde i regionen då Gobiöknen fortfarande var ett innanhav och som anpassat sig till att leva på lande (elektriska ålar andas luft vid ytan). En betydligt mycket rimligare teori är att denna fruktansvärda varelse skapats av kraftfulla magiker för att vaka över ruinerna efter någon svunnen civilisation, kanske det mystiska Shambhala.

    Nu är det förvisso ingen som har sett den mongoliska dödsmasken och kunnat rapportera om det. Men det betyder ju inte att den inte finns. Det kan ju mycket väl vara så att att masken dödat alla som kommit i dess väg. Men en tillräckligt välbeväpnad och sammansvetsad grupp av äventyrare skulle kanske kunna…

  • Dagens tips #4

    Kanske det viktigaste rådet hittills från vår gode J.L. Saxon

    Kyss aldrig andras barn. Om också barnen skulle fördraga det, göra föräldrarna det icke.

    Dagens tips är hämtat från Johan Lindström Saxons ”Umgängeskonst – Levnadskonst”

  • Taman Shud-mysteriet

    Den mystiske döde

    Klockan halv sju på morgonen den första december 1948 hittades en död man på stranden i Somerton, en förort till South Australias huvudstad Adeladie.

    En obduktion avslöjade att mannen sannolikt avled runt klockan två på morgonen och att han hade omfattande skador på sina inre organ. Någon dödsorsak kunde inte fastställas även om patologen utgick från att han på något sätt blivit förgiftad. Undersökningen visade också att han var runt 45 år gammal och i god fysisk form med en dansares fötter, en långdistanslöpares lårmuskler och händer utan valkar. Patologen Sir John Burton Cleland ansåg att han hade ett brittiskt utseende.

    När polisen hittade honom på stranden så hade han en orökt cigarett bakom örat och en halvrökt cigarett liggande på rockslaget. I fickan så hade han ett paket Army Club-cigaretter som dock var fyllt med cigaretter av märket Kensitas. Vidare så hade han med sig en ask tändstickor, en halvfull förpackning tuggummin, en amerikansk aluminiumkam, en använd bussbiljett och en oanvänd tågbiljett. Han hade ingen legitimation. Alla försök att identifiera mannen misslyckades, trots att Scotland Yard kontaktades och att hans bild och fingeravtryck spreds internationellt.

    Den fjortonde januari 1949 så hittade personalen på Adeladies tågstation en väska som lämnats in till bagageförvaringen på kvällen den sista november föregående år. När polisen öppnade den så fann de en morgonrock, ett par tofflor, en pyjamas, underkläder, rakprylar, bruna byxor med sand i slagen, en elektrikerborr, en kniv som slipats ner till ett kort och vasst instrument, samt utrustning av den typ som används på fartyg för att märka upp last. I väskan fanns också en ovanlig vaxad orange tråd av samma sort som använts för att laga ett hål i den döde mannens byxficka och en rock som sytts in för att passa den döde eller någon av liknande kroppsbyggnad. Polisen kom fram till att rocken måste ha ändrats i USA eftersom den typ av symaskin som använts endast fanns tillgänglig där.

    Taman Shud-koden?

    Vid denna tid hittades också en lapp i en dold ficka i mannens byxor med orden Taman Shud, vilka identifierades som persiska för ”avslutad”. Detta är slutorden i Omar Khayyams diktverk Rubaiyat. En man trädde fram och berättade att han hittat en sällsynt förstautgåva av Rubaiyat i sin olåsta bil natten till den första december. Undersökningar visade att lappen med Taman Shud rivits ut ur denna bok. Längst bak i boken så fanns fem rader med versaler. Dessa har fortfarande inte kunnat dechiffreras.

    I boken fanns också ett telefonnummer till en sjuksköterska som bodde i närheten av Somerton. När hon kontaktades så förklarade hon att hon ägt en utgåva av Rubaiyat men att hon 1944 gett bort denna till en löjtnant Alfred Boxall. Boxall hittades dock snart vid liv och med kopian av Rubaiyat i tryggt förvar.

    Den mystiske mannen har fortfarande inte kunnat identifieras och hans död omges av många mysterier. Populära teorier kopplar ofta det mystiska fallet till det faktum att Adelaide ligger i närheten av Woomera, en viktigt australiensisk försvarsanläggning. Man kan naturligtvis spekulera i att mannen skulle ha varit en utländsk spion som använt sig av Rubaiyat för att koda hemliga meddelanden. Kanske till löjtnant Boxall som sägs ha varit vid den militära underättelsetjänsten. Men detta är naturligtvis enbart spekulationer.