Sluta vissla tjejer!
Män finna alltid en visslande kvinna frånstötande, vare sig det nu beror på att det anses okvinnligt att vissla eller att kvinnor både få en ful munställning då de vissla och alltid vissla dåligt. Det heter ju också. att gracerna ta till flykten, då en kvinna visslar.
Dagens tips är hämtat från Johan Lindström Saxons ”Umgängeskonst – Levnadskonst”.
I USA, närmare bestämt i Athens, Georgia, så finns ett träd som äger sig självt och dessutom all mark inom 2.4 meter från dess bas. Eller rättare sagt så finns där Sonen till trädet som äger sig självt.
Enligt historien så skall överste William Henry Jackson någon gång mellan 1820 och 1832 ha testamenterat bort den gamla viteken och marken omkring – till trädet själv. Även om ingen sett testamentet, som för övrigt inte skulle vara juridiskt giltigt, så respekteras trädets äganderätt både av ortsborna och av de lokala myndigheterna.
1942 kollapsade det ursprungliga trädet, men ett nytt, Sonen till trädet som äger sig självt, drevs fram från ett ekollon.
Behöver jag frukta myrsloken? är en fråga som många ställer sig. Svaret är tveklöst ja. Även om jättemyrsloken vanligtvis är en fridsamt varelse så är det faktiskt ett fullständigt livsfarligt djur. När den känner sig hotad så kan den ställa sig på bakbenen och utdela kraftfulla slag eller försöka fånga sin fiende i en björnkram. Nämnde jag jättemyrslokens klor?
Klorna på bilden kommer från en jättemyrslok och från en velociraptor. Den större klon kommer från myrsloken. Jag tar det igen, myrsloken har alltså större klor än en freaking raptor! Klorna använder den för att riva sönder myrstackar och trädstammar och för att döda jaguarer och pumor!
Trots idogt sökande så har jag inte hittat någon statistik över hur många människor som dödas av jättemyrslokar. Men 2007 så avled en zooskötare i Buenos Aires när hennes mage och ben revs sönder av en jättemyrslok.
Trots att myrsloken är ett sådant fruktansvärt djur så finns det mig veterligen ännu ingen skräckfilm med dem i huvudrollen, trots att det till och med finns en om vildsvin.
Judendomen och islam, två av de stora religionerna med ursprung i Västasien, delar ett förbud mot att äta svinkött. Även i Skottland tycks det ha existerat ett fläsktabu, men det hör egentligen inte hit.
Ända sedan medeltiden har det grunnats över detta mystiska förbud som berövar judar och muslimer ett av livets verkliga glädjeämnen, bacon. Ett klassiskt religiöst svar är att fläskförbudet och de övriga matrestriktionerna varken kan eller behöver förklaras. Gud har rätt att utdela befallningar och människorna har bara att lyda utan att ifrågasätta. Att påbuden kan framstå som ologiska eller svåra att följa är en del av finessen, de ger människorna en verklig chans att visa sin underkastelse.
Å andra sidan så finns det en lång tradition som försöker legitimera förbuden med förnuftsskäl. Den store filosofen Rabbi Moses Maimonides, av vänner och och fans kallad RamBam, som var verksam i det moriska Spanien på 1100-talet ansåg att de judiska kostreglerna, kashruth, var rationella och nyttiga. Fläskkött ansåg han vara sjukdomsalstrande då grisar enligt honom var orena djur. I modern tid har denna typ av rationalistiska förklaringar ofta kopplats till förekomsten av trikiner i fläskkött.
I ”A short Digression on the Pig; or, Why Heaven Hates Ham”, tredje kapitlet i hans bok ”God Is Not Great: How Religion Poisons Everything”, så kritiserar Christopher Hitchens den senare tesen. Han menar att trikiner inte är vanligare i varma klimat och att andra folk i samma område inte delat det judiska fläskförbudet. I stället lanserar han teorin att det härstammar från den stora likheten mellan människor och svin. Grisarna är som vi vet genetiskt mycket lika oss, så lika att deras organ kan användas för transplantationer till människor. En gris dödsskri sägs vara fruktansvärt likt en döende människas. Det sägs också att människokött smakar fläsk, härav uttrycket ”long pork” som skall ha använts av kannibaler på Nya Guinea (Gary Allen har emellertid i sin artikel ”What is the flavor of human flesh” påvisat att det råder vissa svårigheter när det kommer till att definiera smaken på människokött). Förbudet mot fläsk skulle alltså utgå från ett tabu mot kannibalism.
Min personliga favoritförklaring till aversionen mot grisar framför Marvin Harris, den kulturmaterialistiska antropologins nestor, i sin bok ”Cows, Pigs, Wars and Witches: The Riddles of Cultures”. Han avfärdar trikinspåret och påpekar att djur som är tillåtna för judar och muslimer till exempel getter, får och nötkreatur kan sprida brucellos, binnikemaskar och mjältbrand, vilka alla är värre för människor än trikiner. I stället förespråkar Harris en ekologisk-materialistisk förklaring. Grisen passar helt enkelt dåligt in i den miljö där judendom och islam uppkom. Medan idisslare som kor och getter lever på föda rik på cellulosa: gräs, löv etcetera, så konkurrerar grisar med människor om föda med lågt cellulosainnehåll: frukter, nötter, rötter och spannmål. I Västasiens torra ökenområden har man inte råd med att avvara ”människomat” för att föda upp ett djur som inte ens bidrar med mjölk. Arkeologiska undersökningar i regionen har visat att grisar aldrig utgjort mer än fem procent av den totala tamdjurspopulationen.
Till råga på allt så kan grisar inte svettas. Människor avsöndrar upp till tusen gram svett per kvadratmeter hud per timme (detta är i sig en intressant faktauppgift). Grisar kan i jämförelse på sin höjd svettas 30 gram. Får svettas dubbelt så mycket som grisar och är dessutom skyddade av sin ljusa ull som reflekterar bort solljuset. L. E. Mount vid Cambridges ”Agricultural Research Council Institute of Animal Physiology” har kommit fram till att grisar kan dö om de utsätts för temperaturer över 36 grader Celsius (fråga mig inte hur han kom fram till det), något som är vanligt förekommande i regionen. Det är bland annat för att skydda sig mot uttorkning och solbränna som grisar tar lerbad. Om de inte har tillgång till lera, exempelvis i varma och torra områden, så rullar de sig i sin egen avföring. När temperaturen är under 28 grader Celsius så lämnar inte grisar avföring i samma område som där de sover och äter, men ju varmare det blir dess då ”smutsigare” blir det. Följaktligen den judeoislamiska uppfattningen om grisen som ett orent djur.
Exakt vilken förklaring som stämmer får vi kanske aldrig reda på. Men här på Sakupplysningen hyllar vi inställningen att även de mest bisarra sedvänjor och vidskepelser kan förstås och förklaras.
Sedan 1896 har många försvunna skildringar av Jesu liv hittats; Maria Magdalenas evangelium, Thomasevangeliet, Judasevangeliet osv. En berättelse som dock förblir försvunnen (och vars existens vissa envist hävdar är en myt) är den infamösa hårdpornografiska homorullen ”Him” från 1974. Internetdetektiver har lyckats gräva fram tillräckligt med material, inklusive annonser och recensioner, för att bevisa att filmen verkligen existerat. Men tyvärr verkar ingen kopia av filmen ha överlevt till våra dagar.
Av allt att döma kretsade handlingen kring en ung homosexuell man i filmens nutid som utvecklar en sexuell besatthet för Kristus. Enligt recensionerna så skall det bland annat ha förekommit en scen med en präst som masturberar i ett biktbås.
Nag Hammadi-rullarna var försvunna i mer än 1500 år. Ännu finns det hopp att återfinna ”Him”.
I Jorge Luis Borges novell ”Tlön, Uqbar, Orbis Tertius” så försöker den mystiska organisationen Orbis Tertius, Tredje Cirkeln, att göra de fiktiva landet Uqbar och Uqbars fantasivärld Tlön till verkliga platser genom att föra in falska artiklar i uppslagsverk och fackböcker.
Ibland kan man misstänka att det pågår liknande Tlöniska projekt i verkligheten, om än i mindre skala. I september 2008 upptäckte Mike Nolan att Google Maps och Google Earth visade att det fanns en ort vid namn Argleton i västra Lancashire, England. Trots att Nolan levde alldeles i närheten hade han aldrig hört talas om Argleton. 2009 begav sig hans kollega Roy Bayfield till platsen där Argleton skulle finnas och hittade endast tomma fält omgivna av trasiga staket.
Eftersom staden existerar enligt Google så dyker den också upp i automatiskt genererade meddelanden, såsom annonser för fastighetsmäklare eller väderlekstjänster. Argleton har börjat leva sitt eget liv på Internet.
Under Andra världskriget övervägde britterna att bygga skepp av pykrete, ett material bestående av 14 procent sågspån och 86 procent is. Pykrete är mycket hårdare och svårare att smälta än vanlig is. Skepp av pykrete skulle kunna lagas med vanligt vatten. Project Habakkuk var namnet på den mycket hemliga planen att bygga en flytande ö av pykrete som skulle fungera som hangarfartyg.
Tyvärr hann man inte ens sjösätta projektet innan både pengarna och kriget tog slut. Och tur var kanske det, ett experiment som utförts av MythBusters visar att pykretebåtar förvisso håller och flyter men också smälter mycket snabbt.
Många kulturer har myter som berättar om småvuxna folkslag som lever i undanskymda samhällen. De fornnordiska dvärgarna levde i sitt underjordiska rike Niðavellir, folktrons vättar och hustomtar levde under vättehögar respektive vårdträd och Gotlands sma undar jordi lever, ja, under jorden.
Som så ofta annars så återkommer de klassiska myterna i modern form. I USA finns det flera vandringssägner om Midgetvilles, små samhällen helt befolkade av dvärgvuxna. Berättelserna inkluderar ofta upplysningar om beväpnade och fientligt sinnade dvärgar som jagar bort besökare. En annan vanlig upplysning är att samhällena skall ha byggts upp som vinterhem för turnerande cirkusartister. Husen på La Linda Drive i Long Beach, Kalifornien, skall ha finansierats av skådespelare som blivit rika på att spela lilliputtar i Trollkarlen från Oz.
Tyvärr verkar inget utav ryktena om dvärgstäder vara hundraprocentigt bekräftat. Vad som däremot är helt sant är att Lisebergs första stora attraktion, som lagt grunden för hela nöjesparkssuccén, var Lilleputtlandet, en by i miniatyr med tre babyelefanter, 23 ponnyhästar och 23 dvärgar som importerats från Ungern och Balkan.
Jag är en man som besitter kunskap. Denna kunskap har jag framförallt erhållit genom slösurfande på Wikipedia, planlöst läsande, år av akademiska studier och fanatiskt tittande på QI.
Denna kunskap delar jag oombedd med mig av till vänner och bekanta, likt en tolvåring med Aspergers som bara måste berätta om sina senaste Pokémonkort. Så på allmän begäran har jag nu beslutat att starta en blogg för att sprida obskyr information och förunderlig fakta.
För den stressade nutidsmänniskan är det en betungande uppgift att sålla i det ständigt mer oöverskådliga informationsflödet. Min vision är att kunna erbjuda ett urval av de allra intressantaste upplysningarna. Som en fågelmamma sväljer jag ner info i min kräva och spyr ut den över bloggen.
Jag vill tacka min projektledare Kajsa och projektassistenten Daniel.
Trevlig läsning!