Kategori: Vår konstiga kropp

  • Gargamel räddade hjärtsjuka

    Paul Winchell var en berömd buktalare av USA:s mest framstående röstskådespelare. Han gjorde Gargamel i Smurfarna, Tigger i Nalle Puh och Zummi i Bumbibjörnarna. På fritiden var han en hängiven amatöruppfinnare som fick flera patent. Han hade också ett stort medicinskt intresse och utbildade sig till akupunktör och hypnoterapeut.

    Efter att ha vunnit en danstävling i tv så träffade han dr Henry Heimlich, Heimlichmanöverns skapare, på en fest och de blev nära vänner. Dr Heimlich bjöd in Winchell för att studera flera operationer. Det var där i operationssalen som Winchell kom på idén att skapa ett mekaniskt hjärta som skulle kunna hålla igång blodcirkulationen under svåra ingrepp. Med dr Heimlichs hjälp skapade han sitt hjärta och fick ett patent på det 1965. Han donerade patentet till ett forskarteam vid University of Utah som använde det för att utveckla det första artificiella hjärta som opererades in i en människa.

  • Penisfäktning

    Penisfäktning är det vetenskapliga namnet på parningsbeteendet hos vissa plattmaskar. De hermafroditiska maskarna kämpar om vem som skall befrukta och vem som skall bli befruktad. Hos vissa arter är det båda deltagarna i parningen som vill bli pappa. Därför fäktas de med sina dubbla dolkliknande penisar och försöker hugga sin partner och samtidigt undvika att själva bli stungna. Duellerna kan pågå från tjugo minuter till en hel timme.

    Penisen behöver alltså inte penetrera någon speciell kroppsöppning utan huggs in genom huden var som helst på kroppen. Detta liknar den så kallade ”traumatiska insemination” som återfinns hos vissa ryggradslösa djur där hanen använder sin penis för att hugga upp ett hål i honans buk och ejekulera där i.

    Anledningen till att plattmaskarna kämpar om vem som skall få bli pappa har naturligtvis sin evolutionära förklaring. Det krävs avsevärt mycket mer energi från modern för att bära och föda fram avkomman. Dessutom kan modern inte bli gravid igen under tiden som ”hon” är med barn medan fadern kan fortsätta sprida sin säd och därmed sina gener. Det finns emellertid plattmaskarter vars reproduktiva strategi leder till att båda parter försöker bli moder genom att lura av den andre dennes sperma.

    Mänskliga parningsritualer är ett område som förvirrar och skrämmer er redaktör, men i jämförelse med vissa andra arter så framstår människans sexualitet som okomplicerad och ofarlig.

  • Vad kan man använda näsfett till?

    Huden på näsan alstrar mer talg än någon annan del av människokroppen och denna talg, eller nasalt sebum, är oljigare än den från resten av kroppen. Nasalt sebum tros också vara extra rikt på skvalen (C30H50), ett organiskt ämne som bland annat används vid vaccinframställning och som drabbats av vaccinkonspirationsfoliehattarnas vrede.

    På grund av sin lättillgänglighet och särskilda egenskaper har näsfettet därför använts till att polera allt ifrån teleskoplinser till pipor och repade CD-skivor. Redan på 400-talet f v t gnuggade feniciska och persiska handelsmän sina mynt mot näsan för att få dem att skina, en tradition som i dag fortsätts av vissa numismatiker.

    Nasalt sebum har också en roll i musiken där den använts av skotska säckpipeblåsare och som ett smörjmedel för banjospelare.