När den kände astronomen Tycho Brahe var två år gammal så tog hans farbror, den danske adelsmannen Jørgen Brahe, helt enkelt honom från hans föräldrahem, utan att fråga någon om lov. Lille Tychos föräldrar verkar dock inte ha blivit upprörda över tilltaget och gjorde inga försök att få tillbaks sitt barn som istället fick växa upp hos den barnlöse farbrodern och hans hustru.
Jag vet inte hur det är i Danmark, men för mig framstår inte det här som ett normalt beteende.
Zakynthos, en av de joniska öarna, är i dag framförallt känt som ett naturskönt turistmål. Öarna i det joniska havet har emellertid en dramatisk historia och har genom åren invaderats av Rom, Byzans, den venetianska republiken, den napoleoniska Frankrike och Storbritannien (som upprättade Joniska Öarnas Förenta Stater) innan de slutligen gavs till Grekland. Under andra världskriget så togs öarna över av axelmakterna och hamnade under italienskt styre. Efter Italiens vapenstillestånd 1943 så ersattes de italienska styrkorna på de joniska öarna med tyska, så även på Zakynthos.
Borgmästare Karrer
Det förekom aldrig några egentliga antisemitiska förföljelser i den italienska ockupationszonen, men detta ändrades dramatiskt när de tyska nazisterna kom till makten. Den nionde september 1943 tillkallade den nya tyske befälhavaren på Zakynthos, Berenz, öns borgmästare Loukas Karrer och krävde att få en lista över samtliga judiska öbor. Borgmästaren sökte upp biskopen Christostomos och tillsammans beslutade de sig för att vägra följa ordern. De sökte tillsammans upp Berenz och förklarade sitt beslut. När han insisterade så lämnade de över en lista, denna innehöll endast två namn: borgmästarens och biskopens.
Biskop Christostomos
Borgmästarens och biskopens tilltag skapade stor förvirring inom ockupationsmakten och under tiden lyckades man gömma undan alla öns judar hos kristna familjer uppe i bergen.
81 procent av Greklands judiska befolkning på ca 100 000 personer gick under i nazisternas koncentrationsläger. Alla Zakynthos 275 judar överlevde. Många av dem kom ändå att lämna ön för Israel eller Athen efter kriget.
När Zakhyntos drabbades av en svår jordbävning 1953 så kom den första båten med hjälpsändningar från Israel. Med den följde ett meddelande som förklarade att Zakhyntos judar aldrig skulle glömma sin borgmästare eller sin älskade biskop.
I oktober 1973 avgick USA:s vicepresident, Vietnamkrigets hårdföre försvarare Spiro Agnew, efter att han anklagats för korruption under sin period som guvernör i Maryland och fällts för skattebrott. President Nixon tvingades då använda sig av det tjugofemte konstitutionstillägget och utse en ny vicepresident. Den enda kandidat som kongressen kunde acceptera var den populäre ledamoten av representanthuset från Grand Rapids i Michigan, Gerald Ford. Den 6 december svors Ford in.
Hans period som vicepresident blev dock kort. Redan i augusti nästa år tvingades Nixon att avgå när hans inblandning i Watergateskandalen avslöjats och Ford fick nu överta presidentämbetet. Denna succession saknar all motsvarighet i amerikansk historia, Ford hade ju varken valts till vicepresident eller president av den amerikanska folket.
Men ännu märkligare är kanske frågan om president Fords identitet. Han föddes nämligen som Leslie Lynch King, Jr, son till Leslie Lynch King, Sr, och Dorothy Ayer Gardner. Men bara sexton dagar efter födseln så lämnade Dorothy sin alkoholiserade make och tog med sig lille Leslie till sin familj. Den utlösande faktorn skall ha varit att den våldsamme King Senior hotat henne och den nyfödde med en kökskniv.
Tre år senare gifte Dorothy om sig med färghandlaren Gerald Rudolff Ford. Paret började helt enkelt kalla lille Leslie för Gerald Rudolff Ford, Jr. Först som sjutonåring blev han varse sin verkliga bakgrund och sitt riktiga namn. Även om han samma år mötte sin biologiske far som besökte restaurangen där han arbetade och sedan hade viss kontakt med honom så fortsatte han att uppfatta Ford som sin verklige far och bytte därför som 22-åring även officiellt namn till Gerald Rudolph Ford, med en amerikaniserad stavning av mellannamnet.
Det har sagts att makt korrumperar. Det är nog sant. Sant är också att det i många fall flippar ur totalt, och diktatorer går från att vara brutala, själviska, och hänsynslösa till att dessutom vara spritt språngande galna (och gärna rejält egotrippade). Ett prima exempel är Saparmurat Nijazov. Så hette den byråkrat som blev de facto ledare över sovjetrepubliken Turkmenistan 1985, och vid självständigheten 1991 också landets första president.
De lagar, förordningar, och övriga påhitt han drev igenom fram till att han dog i december 2006 är för många och osammanhängande för att beskriva i brödtext. Håll till godo med ett urval i listform:
Gav 1993 sig själv titeln Turkmenbasji, ”turkmenernas överhuvud” (med Atatürk som förebild).
Bytte samma år namn på staden Krasnodovsk, landets enda hamnstad, till Turkmenbasji.
Döpte dessutom flera skolor, en flygplats, och en meteorit, efter sig själv.
Såg till att fylla vakuumet som uppstod när bilderna på Lenin och Marx tog bort, genom att ersätta dem med porträtt av honom själv.
Reste statyer av honom själv, och hans mamma, överallt. Inklusive mitt i öknen.
En jättelik staty av… en bok.
Publicerade år 2001 boken ”Ruhnama” (”Själens bok”), en självbiografi kombinerad med landets historia samt moraliska och spirituella råd.
Ruhnama blev den huvudsakliga läroboken i alla skolor, och frågor om Ruhnama blev del av bland annat körkortsprov och anställningsintervjuer.
Då en del imamer vägrade behandla Ruhnama med samma dignitet som Koranen, demolerades en del moskéer.
I Asjchabad byggdes en gigantisk replika av boken, som klockan åtta varje kväll läser text ur boken med ackompanjerande video.
Finansierade översättning av boken till 41 olika språk.
Rapporterade i mars 2006 att han pratat med Allah, och sett till så att alla som läser Ruhnama tre gånger kommer in i himlen.
Bytte namn på alla månader år 2002. Januari fick bli ”Turkmenbasji”, april blev ”Gurbansoltan” (hans mors namn), september blev ”Ruhnama”.
Passade samtidigt på att byta namn på alla dagar: huvuddagen, unga dagen, fördelaktiga dagen, rättvisedagen, ”annagün” (inget konstigt här, den hette ”anna” förut), andedagen, och vilodagen.
Bytte ut ordet för bröd mot moderns namn.
Det är bara för mycket. Listan gör mig tveksam till om Turkmenistan verkligen finns eller om det är världens största practical joke. Jag har inte ens skrivit klart! Nijazov har förbjudit bland annat:
balett, opera, och datorspel (eftersom det inte passade med den turkmenska kulturen)
rökning på offentlig plats (eftersom han själv blev tvungen att sluta av hälsoskäl)
smink på manliga TV-presentatörer (eftersom han inte kunde se skillnad på kvinnor och sminkade män)
skägg på unga män, och långt hår på män i allmänhet
lip syncing (eftersom turkmensk musik är levande och äkta)
guldtänder (alla som tappat sina tänder fick skylla sig själv för att de inte tuggat på ben när de var små)
att ha mer än en katt/hund
Han stängde dessutom alla sjukhus utanför huvudstaden eftersom det var onödigt att läkare slösade tid där när de behövdes i huvudstaden, och stängde alla bibliotek utanför städerna eftersom turkmenska bönder ändå inte kan läsa. (Det senare kanske inte spelade någon större roll då Nijazov tidigare förbjudit alla böcker som skrivits under Sovjettiden, och sett till så att alla bibliotek mest hade Ruhnama.)
Neutralitetsbågen.
1998 byggdes Neutralitetsbågen på order av Nijazov, och här ballade egot ur fullständigt. Det 75 meter höga monumentet är högre än det närliggande presidentpalatset och dominerar Asjchabads skyline. Det är upplyst på natten och toppas av en 12 meter hög staty av Nijazov. Som är guldpläterad. Denna enorma guldpläterade staty av Nijazov står på en roterande piedestal som ser till att Nijazov alltid är vänd mot solen. Eller är det solen som alltid är vänd mot Nijazov..?
Nijazovs efterföljare tillika Turkmenistans nye diktator, Kurbanguly Berdymuchamedov, har rullat tillbaka en del av Nijazovs påhitt. Bland annat har månadernas och dagarnas namn återställts, och Neutralitetsbågen skall rivas. Men så sent som december 2009 sade Berdymuchamedov att Ruhnama skulle vara utbildningens grundpelare även fortsättningsvis.
Sade jag förresten att Nijazov, i öknen utanför Asjchabad där temperaturer vanligtvis går upp till kring 50°C, ville bygga ett ispalats?