Kategori: What a Wonderfull World

Crater Lake i Oregon är en erkänt vacker sjö. Det djupa vatten är mörkblått och mycket klart. Klamathindianerna håller sjön för helig och anser att den skapades när himmelsguden Skell stred mot underjordens gud Llao och fjättrade honom under sjön. I sjön flyter sedan mer än ett århundrade den gamle mannen.

Old Man of the Lake är namnet på en trädstam från en hemlockgran som flyter vertikalt i sjön. Det är bara någon meter av stammen som syns, resterande nio meter ligger under vattenytan. Den gamle mannen är tillräckligt bred och har tillräcklig flytkraft för att en människa ska kunna ställa sig på den.

Stocken siktades första gången av geologen Joseph S. Diller år 1896 och är alltså minst 115 år gammal.

1938 kartlade två forskare trädets rörelser och visade att det färdades långa sträckor och ibland i höga hastigheter, ibland över sex kilometer om dagen.

1988 skulle ett forskarteam utforska sjön i en ubåt. För att inte riskera att stöta mot den gamle mannen så bands den fast. Omedelbart drabbades området av en svår storm som inte slutade förren stammen slitit sig från sina förtöjningar.

I september förra året släpptes tio brevduvor försedda med USB-minnen från en gård i Yorkshire. Deras mål var kuststaden Skeggness i Lincolnshire. Färden på över 190 kilometer tog duvorna 75 minuter. Samtidigt som duvorna gav sig av så började man att ladda upp en filmfil på 300 MB från gården. När duvorna var framme så var endast 24 procent av filen uppladdad. Det går alltså i delar av ett i-land som Storbritannien snabbare att skicka information med duva än via internet.

Experimentet var ett pr-trick som anordnats av internetleverantören ISP Timico för att belysa problemen med bredbandsutbyggnaden på den engelska landsbygden.

Och även om er redaktör håller med om att ”välfärden börjar vid hundra megabit” och att ett välfungerande bredbandsnät är en förutsättning för en lyckad regionalpolitik så kan han inte annat än känna att det finns något lite mysigt i att kombinera det mest arkaiska av kommunikationsmedel man kan tänka sig, brevduvan, med högteknologiska USB-funktioner och på så sätt skapa ett nät som inga snokande myndigheter kan avlyssna, om nu inte förrädaren Jossi skjuter ner dem förstås.

Tur att det finns ett utvecklat och beprövat protokoll för att överföra internettrafik via brevduva.

Aldrig är skogen lycklig som nu i sol och regn,
aldrig så överflödande av fin lukt och glitter,
aldrig så lekfullt tröstande — mig når den bara inte,
fast jag söker och ber.  Min smärta är för bitter.

Drick, mina ögon, guldljus som inte jag själv ser.
Andas djupt, mina lungor, den våta mossans ånga.
Jag är en död sten.  Glöm mig, lev för er,
samla i gömda kamrar allt ni lyckas fånga.

Oåtkomligt det rum, där dagens skörd ska mogna
mjuk av skimmer och doft och sus.  När stunden är inne
spränger en tätnad prakt sitt gömsle.  Över mig störtar
friskt och vilt som ett vattenfall ett smärtans minne.

– Karin Boye

 Alla känner vi väl till den berusande doft som hela världen tycks avge efter ett regn. Precis som doften av nyklippt gräs och solvarm hud signalerar sommar för mig så förknippar jag regndoften med både våren och den tidiga hösten. Men vad skapar egentligen denna sensation?

Det visar sig att det är jordlevande bakterier som ligger bakom det hela. Närmare bestämt är det de sporer som bakterier av släktet aktinomyceter utsöndrar när jorden är torr och som virvlar upp från marken och förs runt av den fuktiga luften när det regnar som vi känner lukten av. Det är faktiskt aktinomyceterna och andra bakterier som ligger bakom det ämne som ger jord dess typiskt ”jordiga” doft. Även detta ämne, geosmin, bidrar till doften av regn.

John Keats sägs ju ha förbannat Newton för att han berövat regnbågen dess skönhet genom att förklara den. Så, kära läsare, har jag nu berövat er njutningen i ett tidigt vårregn genom att förklara att det är bakterisporer som kittlar era näsgångar. Personligen tror jag inte det. För mig har aldrig kunskapen gjort världen mindre eller fulare. Tvärtom, ju mer jag lär mig ju mer fascinerad blir jag av den förunderliga och komplexa värld jag har fått förmånen att leva i. Och detta är en av Sakupplysningens grundläggande drivkrafter; förundran inför världens mysterier och en övertygelse om att de går att förstå.