I Akebäcks kyrka på Gotland finns en mystisk stenrelief (bild från Guteinfo ovan). Enligt den lokala sägnen så skall reliefen, huggen på 1100-talet, vara till minne av en byggnadsarbetare som föll ner från en byggnadsställning (el. dyl.) och avled. Kan det vara så att vi har att göra med nästan tusen år gammal facklig dokumentation om faror på arbetsplatsen?
Tyvärr inte. Istället är det, enligt fil. dr. Bengt G. Söderberg, författare till Kyrkorna på Gotland, fråga om en bild föreställandes stenmästaren, som vid någon restauration murats in på fel håll. Antingen det, eller så murades den in på fel håll med flit av några upproriskt sinnade arbetare…
Stängselnämnden är en av det moderna Sveriges löjligaste myndigheter. Nämnden, som inrättades 1976, hade ansvar för att avgöra tvister mellan kommuner och järnvägsbolag angående stängsel längs järnvägens sträckning. Ett enda ärende behandlades, 1977. Den 1 januari 2009 avvecklades nämnden, och dess arbetsuppgifter övertogs av Transportstyrelsen.
Mindre känt är att regeringen slutade utse ordförande 2003, vilket ledde till att den sittande ordföranden Gunnel Wennberg fortsatte arbetet (och erhöll arvode) utan något formellt förordnande. Utan ett formellt förordnade kunde nämnden egentligen inte fatta några formella beslut, vilket inte var något problem – tills en mystisk organisation krävde formellt beslut beträffande utlämnande av allmän handling. Denna allmänna handling var en glödlampa. Organisationens insisterade ledde till att Wennberg skickade hela myndigheten – i form av en pärm plus glödlampan – till Näringsdepartementet och avsade sig sitt uppdrag. Vid det påföljande årsskiftet avvecklades nämnden.
Sakupplysningen kan nu presentera en exklusiv intervju med en av personerna bakom organisationen som krossade en myndighet.
Sakupplysningen: Så, hur känns det att egenhändigt ha krossat en myndighet?
Talesperson för Bjornpartiet: Krossat och krossat. Det enda vi gjort är att såsom politisk minoritetsrörelse visa att myndigheterna redan är fragila som de är. Här har regeringen – såväl den lila som den blåa – uppenbarligen arvoderat en person som inte hade något formellt uppdrag, för meningslösa arbetsuppgifter i en inaktiv myndighet. Det känns för oss bra att ha exponerat bristerna i statsförvaltningen på detta sätt.
S:Kan du berätta mer om organisationen som står bakom, Bjornpartiet?
B: Bjornpartiet är ett parti som inte finns på höger-/vänsterskalan, som vill minska behovet av teocentrerad religion och traditionella normer, och göra människor så progressiva och innovativa som möjligt. I kritiken mot det grundlöst etablerade ingår givetvis kritik mot myndigheter. Ingen auktoritet bör accepteras utan goda skäl, även om auktoriteter inte är onda i sig.
S: Hur kom ni på idén?
B: En av våra medarbetare försökte själv bli förordnad till ledamot av nämnden, men nämnden sade sig inte ha några arbetsuppgifter för medarbetaren. Vi forskade därför i nämndens historia och uppbyggnad, och fann, förvånande nog, att nämnden saknade ledamöter, och endast hade en ”ordförande” som inte ens var förordnad av regeringen. Som beskyddare av den offentliga sektorn ville vi ingripa mot detta.
S: Wikipedia-artikeln talar om ”allmänna handlingar” som begärdes ut. Vad var det för handlingar?
B: En viss Filip hade uppenbarligen godkänt, förordnat om eller själv ombesörjt skickande av en glödlampa med text på, till nämnden. Detta framgick av nämndens svar på frågor om allmänna handlingar som fanns hos nämnden. Vi erhöll en avskrift av texten på lampan, men ville av nyfikenhet ha kopior av själva lampan, något ”ordföranden” inte verkade anse sig kunna lämna oss.
S: Är ni nöjda med hur det hela förlöpte, att Transportstyrelsen numera har tagit över Stängselnämndens uppgifter?
B: Det är nog faktiskt någonting vi sörjer, åtminstone delvis. Hade nämnden inte kostat skattebetalarna någonting hade den nog gärna kunnat få finnas kvar som konstruktion, och ledamöter tillsatts om det behövdes. Det var ju lite vemodigt att Tore Landahls och andras arbete nu plötsligt gjordes om intet efter lite mer än trettio år.
S: Har ni några konkreta tips till andra aspirerande rättshaverister?
B: Vi vill inte hävda att vi är rättshaverister. Detta ord har så negativ klang. Rätten havererar inte genom det vi gör, utan det är endast orätten som havererar. En nämnd utan ordförande upphörde, och skattebetalarna besparades några tusen. Detta kan inte kallas rättshaveri. Vad vi däremot gjort är att testa den gällande rätten, något som kan vara bra och konstruktivt. Finn lagar! Se hur de bör kunna tillämpas! Se till att de tillämpas! Rösta på ”BJORN, Torgny Pihl” i kommunvalet i Linköping! Möjligheterna är många.
S: Då tackar Sakupplysningen för intervjun! Vill du säga några avslutande ord?
B: Var nyfiken. Lita inte på att överheten gör rätt. Testa, men gör aldrig sådant du vet är fel.
Det har sagts att makt korrumperar. Det är nog sant. Sant är också att det i många fall flippar ur totalt, och diktatorer går från att vara brutala, själviska, och hänsynslösa till att dessutom vara spritt språngande galna (och gärna rejält egotrippade). Ett prima exempel är Saparmurat Nijazov. Så hette den byråkrat som blev de facto ledare över sovjetrepubliken Turkmenistan 1985, och vid självständigheten 1991 också landets första president.
De lagar, förordningar, och övriga påhitt han drev igenom fram till att han dog i december 2006 är för många och osammanhängande för att beskriva i brödtext. Håll till godo med ett urval i listform:
Gav 1993 sig själv titeln Turkmenbasji, ”turkmenernas överhuvud” (med Atatürk som förebild).
Bytte samma år namn på staden Krasnodovsk, landets enda hamnstad, till Turkmenbasji.
Döpte dessutom flera skolor, en flygplats, och en meteorit, efter sig själv.
Såg till att fylla vakuumet som uppstod när bilderna på Lenin och Marx tog bort, genom att ersätta dem med porträtt av honom själv.
Reste statyer av honom själv, och hans mamma, överallt. Inklusive mitt i öknen.
En jättelik staty av… en bok.
Publicerade år 2001 boken ”Ruhnama” (”Själens bok”), en självbiografi kombinerad med landets historia samt moraliska och spirituella råd.
Ruhnama blev den huvudsakliga läroboken i alla skolor, och frågor om Ruhnama blev del av bland annat körkortsprov och anställningsintervjuer.
Då en del imamer vägrade behandla Ruhnama med samma dignitet som Koranen, demolerades en del moskéer.
I Asjchabad byggdes en gigantisk replika av boken, som klockan åtta varje kväll läser text ur boken med ackompanjerande video.
Finansierade översättning av boken till 41 olika språk.
Rapporterade i mars 2006 att han pratat med Allah, och sett till så att alla som läser Ruhnama tre gånger kommer in i himlen.
Bytte namn på alla månader år 2002. Januari fick bli ”Turkmenbasji”, april blev ”Gurbansoltan” (hans mors namn), september blev ”Ruhnama”.
Passade samtidigt på att byta namn på alla dagar: huvuddagen, unga dagen, fördelaktiga dagen, rättvisedagen, ”annagün” (inget konstigt här, den hette ”anna” förut), andedagen, och vilodagen.
Bytte ut ordet för bröd mot moderns namn.
Det är bara för mycket. Listan gör mig tveksam till om Turkmenistan verkligen finns eller om det är världens största practical joke. Jag har inte ens skrivit klart! Nijazov har förbjudit bland annat:
balett, opera, och datorspel (eftersom det inte passade med den turkmenska kulturen)
rökning på offentlig plats (eftersom han själv blev tvungen att sluta av hälsoskäl)
smink på manliga TV-presentatörer (eftersom han inte kunde se skillnad på kvinnor och sminkade män)
skägg på unga män, och långt hår på män i allmänhet
lip syncing (eftersom turkmensk musik är levande och äkta)
guldtänder (alla som tappat sina tänder fick skylla sig själv för att de inte tuggat på ben när de var små)
att ha mer än en katt/hund
Han stängde dessutom alla sjukhus utanför huvudstaden eftersom det var onödigt att läkare slösade tid där när de behövdes i huvudstaden, och stängde alla bibliotek utanför städerna eftersom turkmenska bönder ändå inte kan läsa. (Det senare kanske inte spelade någon större roll då Nijazov tidigare förbjudit alla böcker som skrivits under Sovjettiden, och sett till så att alla bibliotek mest hade Ruhnama.)
Neutralitetsbågen.
1998 byggdes Neutralitetsbågen på order av Nijazov, och här ballade egot ur fullständigt. Det 75 meter höga monumentet är högre än det närliggande presidentpalatset och dominerar Asjchabads skyline. Det är upplyst på natten och toppas av en 12 meter hög staty av Nijazov. Som är guldpläterad. Denna enorma guldpläterade staty av Nijazov står på en roterande piedestal som ser till att Nijazov alltid är vänd mot solen. Eller är det solen som alltid är vänd mot Nijazov..?
Nijazovs efterföljare tillika Turkmenistans nye diktator, Kurbanguly Berdymuchamedov, har rullat tillbaka en del av Nijazovs påhitt. Bland annat har månadernas och dagarnas namn återställts, och Neutralitetsbågen skall rivas. Men så sent som december 2009 sade Berdymuchamedov att Ruhnama skulle vara utbildningens grundpelare även fortsättningsvis.
Sade jag förresten att Nijazov, i öknen utanför Asjchabad där temperaturer vanligtvis går upp till kring 50°C, ville bygga ett ispalats?
I Akebäcks kyrka på Gotland finns en mystisk stenrelief (bild från Guteinfo ovan). Enligt den lokala sägnen så skall reliefen, huggen på 1100-talet, vara till minne av en byggnadsarbetare som föll ner från en byggnadsställning (el. dyl.) och avled. Kan det vara så att vi har att göra med nästan tusen år gammal facklig dokumentation om faror på arbetsplatsen?
