Den japanska mördarbjörnen

När jag var liten älskade jag anime-serien ”Silver Fang”, trots att den var värre sönderklippt än en Burroughs-roman, med ungefär samma surrealistiska effekt, och trots att två tredjedelar av alla röster gjordes av Peter Harrysson som prövade mer eller mindre vansinniga dialekter. Föga anade jag att historien om unghunden Silver som måste samla en armé av vildhundar för att strida mot den demoniska björnen Akakabuto var baserad på en sann historia. Nåja, nästan. Den verkliga historien var i detta fall ännu mer blodig och urballad, men hade färre hundar i huvudrollerna.

I mitten av november 1915 så började en jättelik brunbjörn dyka upp i närheten av familjen Ikedas gård i nybyggarsamhället Sankebetsu Rokusen-sawa på Hokkaidos landsbygd. Eftersom den var lite väl närgången och skrämde gårdens hästar så kallade herr Ikeda till sig en av sina söner och två jägare. Den 30 november dök björnen upp på nytt och de lyckades skjuta den, men den försvann ut i skogen i riktning mot berget Onishika. Nu har björnen alltså blivit skjuten med minst ett skott, vi ska hålla reda på detta inför framtiden.

Den nionde december gjorde man en fruktansvärd upptäckt på familjen Ōtas gård. Ōtas fru, Abe Mayu, var försvunnen och i gårdshuset fanns liket efter ett spädbarn som hon vaktat. Allting var täckt av blod och vedträn från eldstaden låg kringströdda. Tidigt på morgonen gav sig trettio män ut i skogen för att försöka hitta Mayu. De hade inte kommit långt innan de istället stötte på den fruktansvärda mördarbjörnen. Fem män sköt mot björnen men bara en träffade (nu har björnen alltså blivit skjuten två gånger). Björnen drog sig tillbaks igen och i närheten hittade man resterna av Abe Mayu, huvudet och ett ben. Byborna Miyoke Yasutarō och Saitō Ishigorō gav sig iväg för att skaffa hjälp från myndigheterna.

Folket i byn beväpnade sig och samlades vid Ōtas gård men när björnen dök upp igen vid åttatiden så utbröt panik och endast en man lyckades avfyra sitt gevär (björnen är nu skjuten tre gånger) och den försvann ut i skogen. Nu anlände också femtio vakter som hade varit posterade vid familjen Miyokes hus, dit många kvinnor och barn sökt sin tillflykt. De samlade styrkorna gav sig av ut i skogen för att spåra björnen.

Jag ber nu att få göra ett avbrott i berättandet och påpeka att detta alltså är en verklig händelse och inte manuset till en monsterfilm. För allt som följer härefter passar bättre på vita duken än i verkligheten.

För naturligtvis dyker björnen nu upp vid Miyokes gård, som vakterna precis har lämnat. Björnen kastade sig in genom ett fönster och i förvirringen som uppstod så släcktes alla ljuskällor. Barnen och kvinnorna var nu ensamma med monstret i mörkret. Fru Miyoke försökte fly med sin bebis men föll omkull när ett annat barn högg tag i hennes ben. Björnen gick till attack och bet spädbarnet. Den enda utav vakterna som stannat sprang mot dörren men blev riven i ryggen. Han gav dock fru Miyoke och några av barnen tid att komma undan. Björnen fortsatte sitt slaktande genom att döda två pojkar med ramarna och bita ihjäl en tredje. Sedan fick den syn på en gravid kvinna, Saitō Ishigorōs fru Take, som bad för sitt och sitt ofödda barns liv. Detta stoppad naturligtvis inte monstret som dräpte och delvis åt upp henne.

Nu hade männen insett att de tappat björnens spår och eftersom de var åtminstone lite genre savvy så förstod de någonstans vad som var på gång och skyndade till Miyokes gård där de mötte fru Miyoke. Tio utav männen ställde upp sig vid husets ytterdörr medan de andra gick runt det och förde väsen för att driva ut björnen. Planen lyckades men när monstret kom utfarande så klickade den första vaktens gevär. Panik utbröt och i förvirringen så kunde björnen försvinna ut i mörkret. Familjerna samlades i byskolan. Sex personer och ett ofött barn var döda, många var svårt skadade.

Samtidigt besökte herr Miyoke den berömde björnjägaren Yamamoto Heikichi för att be om hans hjälp. Yamamoto kunde identifiera björnen som den fruktade Kesagake, som sedan tidigare dödat tre kvinnor, men förklarade att han inte kunde hjälpa byborna eftersom han pantsatt sitt gevär och supit bort pengarna (antagligen eftersom en ond björn dödat hans partner). Antagligen sa han också ”I’m too old for this shit”, fast på japanska.

En konstnärlig tolkning av Yamamoto

När nyheten om vad som hänt i Sankebetsu nådde myndigheterna så beslutades det att en grupp skyttar skulle organiseras under ledning av poliskommissarie Suga. På något sätt lyckades man också övertyga Yamamoto Heikichi om att komma till undsättning (såklart).

En plan formulerades som gick ut på att locka fram Kesagake med likdelar från dess offer, till de anhörigas stora protester. Björnen dök mycket riktigt upp men försvann igen innan någon hann få iväg ett skott.

Nästa dag ledde kommissarien sin styrka på sextio man ut i skogen och man fattade posto. Framåt kvällen såg en av skyttarna en skugga röra sig. Kommissarie Suga tilltalade den och när han inte fick något svar gav han order om eldgivning. Nästa morgon fann man blod och björnspår där skuggan rört sig (Kesagake har nu alltså blivit träffad av minst fyra skott). En snöstorm närmade sig och man riskerade att tappa bort spåret efter Kesagake.

Om ni inte har fattat det hittills så var Yamamoto Heikichi totalt jävla badass. Han påpekade att två män skulle förflytta sig snabbare än sextio och gav sig av endast i sällskap med en vägvisare.

Han lyckades spåra upp Kesagake och närmade sig ensam den jättelika björnen. På tjugo meters avstånd avlossade han två skott. Det ena träffade i huvudet och det andra i hjärtat. Den fruktansvärda björnen var död. Fuck yeah!

Facebook-kommentarer:

4 Responses to “Den japanska mördarbjörnen”

  1. Minna skriver:

    Omfg. Var hittade du den här berättelsen?

  2. Johan Persson skriver:

    Jag har läst om den förr. Detaljerna tog jag från Wikipedia.

  3. Rasmus skriver:

    Jag älskar Silver Fang har sett alla filmerna säkert 8gånger per film. Det är den bästa japanska serien i världen!!!!


Leave a Reply